I NÖDEN PRÖVAS VÄNNEN

Finns det något positivt i att vardagen emellanåt forsar fram med skriande styrka, likt ett stormande hav?
Kan det komma något gott ur dessa sömnlösa nätter?
Finns det en enda lycka i att ha tillbringat natten fullt påklädd, sittandes i soffan, för att vara beredd.... om...
Finns det något sätt att möta grannarnas blickar i dag efter en prövningarnas natt?

Svaret kan endast bli ett...

Ja, det finns!

Det finns vänner, nära och kära som aldrig sviker. Som delar vardagen i både stiltje och storm. Som sänder styrka i de sömnlösa nätterna. Som visar att lyckan finns i omtanken, vare sig den sitter på soffan eller ligger mjukt nerbäddad. Som ger mig ett så stort värde att jag kan stå rakryggad, med huvudet högt inför mina grannar.

Vi har inte valt en vardag som är tyngre än andras. Men emellanåt lägger sig skammen och utanförskapet som ett tungt grått täcke över sanningen. Men då finns de kära där och lyfter bort det.

Återigen lyser vardagen för oss.

Tack!

LIVSLEKEN

Hur ska jag lära dig att livet inte anpassar sig efter dig? Ingenting kommer att formas efter din gestalt. Inte heller kommer världen att hålla sina löften till dig.

När du ser världen genom ditt raster av tolkningar, kan jag inte döma dig, efter mina regler. Du är mer fast i din uppfattning om omgivningen än jag någonsin blir… En regel är alltid en regel för dig. Den följer man… det finns rätt och fel…

… där emellan… ingenting alls.

Är det en kilometer till papperskorgen, i vilken du måste slänga pappret, så går du dit och slänger pappret. Givetvis tar du alltid på dig allt från vänster sida, för så ska det vara.

Det finns inget alternativ.

Ett avtal är ett avtal. Jag får inte lova dig vad jag inte kan hålla…

I vårt, din familjs liv, är vardagen föränderlig. Vi anpassar oss. Emellanåt med motstånd, men trots det, utan att förlora varken fotfästet eller kontrollen. Livet är föränderligt. Oförutsagt och impulsivt.

Vi vet det.
Men det vet inte du…

Du måste härdas. Du måste ge upp din rakhet, din helt klara uppfattning om rättvisa. Du måste lära dig att följa, böja dig och tystna. Om du vill vara med i livsleken.

Gråt inte
Låt inte
Stå still
Skärp dig!

TA NYA TAG...

Bara att ta nya tag. Det kan alltid bli värre, det finns alltid en dag som kan sluta mer illa. Man ska faktiskt vara tacksam för alla dagar man själv och de närmaste fortsätter uppleva tillsammans. Även om dagen präglas av sorg och ilska inför andras styrda beteende.

Kan nästa generation utvecklas till den förstående generationen? Om vi har 40-talister, generation ex, den förlorade generationen osv. Så kanske vi nu uppfostrar generationen som skapar en ny epok.

Den nya tiden. Jag har reflekterat över den tidigare, men finner dagligen nya signaler och hopp om en förening hos människan i samklang med naturen.

Om jag ser vad som borde ändras i världen, var orättvisorna och förtrycket ligger, finner jag även svaret i, hur jag vill uppfostra mina barn. Frågan är bara hur man ska orka? Eller är det just den okunskap man möter som ger inspirationen till förändringen?

Att dagligen möta dels de fördomar, vilka omringar min annorlunda son, men även de orimliga krav och val min dotter utsätts för; att välja mellan att bli accepterad eller stå upp för sin bror. Att välja mellan att svälja kritiken, över sen ankomst, eller skvallra på sin bror, som hoppat hela morgonen så vi blev sena, igen... Min dotter sväljer alltid.

Dagarna kan kännas som en vandring i klister. Tunga, sega steg som tröttar både kropp och själ men med hjärnan glödande av inspiration och tankar.

Jag ska ha styrkan att förändra!

Finns det en uppgift jag har, som mamma, så är det att skapa trygghet och styrka hos mina barn! De ska, trots okunskap, våga stå upp för sig och sina nära. De ska känna sig så älskade och ha en så stark förvissning om att alla är värd kärlek och respekt att de aldrig ifrågasätter detta faktum. Men, de ska även känna samma kärlek och respekt gentemot sig själva, så att de bejakar sitt inre och odlar sin styrka.

Konstigt… det var inte kärlek jag hade i tankarna när jag började fundera i dag, men det visar kanske på den sanning alla vet: Kärlek bygger broar och helar människan.

RÄTTEN TILL EN TILLVARO...

Tar ett djupt andetag. Låter lungorna fyllas av syre. Spänner varenda muskel. Tar sats och dyker i det svala, det lätta och det livgivande … Hav eller luft går ej att urskilja, bara svalt och tyngdlöst.

Är det framtiden? Livet?

Kroppen rycks tillbaks, förankrad av tunga bojor, förankrad, fjättrad av det fyra bojorna… ansvar, skuld, rädsla och misstro. En boja för varje lem.

Bojornas vassa kanter smärtar. All samlad kraft stiger till vanmakt över den rörelse som gick förlorad. Varför denna begränsning? När blev tillvaron så snäv och framtiden så fjärmad?

Tillfaller inte detta svala, glittrande och livfulla mig. Var min lott en annan?

Vem har fjättrat mig? Varför? Är bojorna minnen, kanske erfarenheter och misslyckanden? Är jag min egen domare och bödel?

Eller har jag tillskrivit någon annan den makten?

AUTISM ÄR LILA, ett spektra av toner

Autism växer från havets svalkande blå toner till eldens brännande, röda nyanser.
Med en förvånansvärd styrka och snabbhet har harmonin förvandlats till ett brinnande inferno. Som medpassagerare, beskyddare och tolk, både inåt och utåt, gör resan det emellanåt svårt att hålla balansen.

Min roll är likt en brobryggares över till omvärlden