Tar ett djupt andetag. Låter lungorna fyllas av syre. Spänner varenda muskel. Tar sats och dyker i det svala, det lätta och det livgivande … Hav eller luft går ej att urskilja, bara svalt och tyngdlöst.
Är det framtiden? Livet?
Kroppen rycks tillbaks, förankrad av tunga bojor, förankrad, fjättrad av det fyra bojorna… ansvar, skuld, rädsla och misstro. En boja för varje lem.
Bojornas vassa kanter smärtar. All samlad kraft stiger till vanmakt över den rörelse som gick förlorad. Varför denna begränsning? När blev tillvaron så snäv och framtiden så fjärmad?
Tillfaller inte detta svala, glittrande och livfulla mig. Var min lott en annan?
Vem har fjättrat mig? Varför? Är bojorna minnen, kanske erfarenheter och misslyckanden? Är jag min egen domare och bödel?
Eller har jag tillskrivit någon annan den makten?
Är det framtiden? Livet?
Kroppen rycks tillbaks, förankrad av tunga bojor, förankrad, fjättrad av det fyra bojorna… ansvar, skuld, rädsla och misstro. En boja för varje lem.
Bojornas vassa kanter smärtar. All samlad kraft stiger till vanmakt över den rörelse som gick förlorad. Varför denna begränsning? När blev tillvaron så snäv och framtiden så fjärmad?
Tillfaller inte detta svala, glittrande och livfulla mig. Var min lott en annan?
Vem har fjättrat mig? Varför? Är bojorna minnen, kanske erfarenheter och misslyckanden? Är jag min egen domare och bödel?
Eller har jag tillskrivit någon annan den makten?
