En vacker morgon. En börja i lugnets tecken. Kärleksfulla ord, omtänksamma handlingar. Leenden och smekningar. En morgon att minnas, en morgon att sträva efter.
Tänk att mina tankar får mig att undra hur det kan komma sig att just denna morgon är så fylld av harmoni. Andra undrar måhända varför morgonen var full av intriger eller kaos.
Vad bäddar för detta ljuva uppvaknande. Var det en extra bra dag i går? Var det färre konflikter i går? Kanske en djupare sömn, eller bättre aptit. Vad åt han i går? Lekte han med kompisar och blev accepterad?
Faktum var att gårdagen var ganska sorglig. Min lille son fick begrava sin älskade lille Freddy. Ett marsvin, vilket har varit hans följeslagare under tre år. Är man endast sju år gammal så upplevs tre år av dessa, säkert som alltid.
Min sons sorg över sin bäste väns bortgång har varit hjärtslitande. Flera nätter i rad har vi pratat om döden och varför den inträffar. Hans frågor har varit VARFÖR? Om och om igen. Ja, vad svarar man? Varje svar har lett till nya frågor… Ja, varför?
Emellertid hade vi planerat och förberett noga för Freddys begravning. Tillsammans med en underbar vän, vars älskade dotter gått bort, fick min son tända ett ljus på hennes grav och be för Freddy. Min kära vän pratade länge med barnen om hur fint alla djur blev omhändertagna av hennes dotter i himmelen nu.
Hur kan någon som gått igenom den smärta, det innebär att ha förlorat ett barn, ge så mycket styrka och omtanke åt en liten kille, vars marsvin dött? Världen är förunderlig? Och omtanken är gränsöverskridande.
I går tog vi alltså farväl av Freddy. Och i dag har sonen döpt allt och alla till Freddy. Okej, både jag och hans syster kan väl heta Freddy ett tag. Assistenten på skolan gick också med på att göra ett tillfälligt namnbyte. Ja, så ligger det till. Kanske är det därför sonen är nöjd och glad denna morgon?
Med vänlig hälsning
Mamma Freddy
Tänk att mina tankar får mig att undra hur det kan komma sig att just denna morgon är så fylld av harmoni. Andra undrar måhända varför morgonen var full av intriger eller kaos.
Vad bäddar för detta ljuva uppvaknande. Var det en extra bra dag i går? Var det färre konflikter i går? Kanske en djupare sömn, eller bättre aptit. Vad åt han i går? Lekte han med kompisar och blev accepterad?
Faktum var att gårdagen var ganska sorglig. Min lille son fick begrava sin älskade lille Freddy. Ett marsvin, vilket har varit hans följeslagare under tre år. Är man endast sju år gammal så upplevs tre år av dessa, säkert som alltid.
Min sons sorg över sin bäste väns bortgång har varit hjärtslitande. Flera nätter i rad har vi pratat om döden och varför den inträffar. Hans frågor har varit VARFÖR? Om och om igen. Ja, vad svarar man? Varje svar har lett till nya frågor… Ja, varför?
Emellertid hade vi planerat och förberett noga för Freddys begravning. Tillsammans med en underbar vän, vars älskade dotter gått bort, fick min son tända ett ljus på hennes grav och be för Freddy. Min kära vän pratade länge med barnen om hur fint alla djur blev omhändertagna av hennes dotter i himmelen nu.
Hur kan någon som gått igenom den smärta, det innebär att ha förlorat ett barn, ge så mycket styrka och omtanke åt en liten kille, vars marsvin dött? Världen är förunderlig? Och omtanken är gränsöverskridande.
I går tog vi alltså farväl av Freddy. Och i dag har sonen döpt allt och alla till Freddy. Okej, både jag och hans syster kan väl heta Freddy ett tag. Assistenten på skolan gick också med på att göra ett tillfälligt namnbyte. Ja, så ligger det till. Kanske är det därför sonen är nöjd och glad denna morgon?
Med vänlig hälsning
Mamma Freddy
