Morgonen är ofta en kaotisk tid i vårt hem. En av de värsta bovarna är kläder. Barn med min sons funktionshinder har ofta en annan perception. Vilket innebär att de kan uppleva viss beröring som mycket obehaglig. Den kan vara från andra människor men även från kläder osv.
I min sons fall, fungerar inget, som inte sitter tight, det får inte heller vara för långt eller ens lagom längd på byxor och tröjärmar. Detta innebär alltså att han ofta har tokigt små kläder, de morgnar jag inte orkar fullfölja kampen. Jag inser att, hellre konstiga kläder i dag igen än att vi är sena i dag igen.
I min sons fall, fungerar inget, som inte sitter tight, det får inte heller vara för långt eller ens lagom längd på byxor och tröjärmar. Detta innebär alltså att han ofta har tokigt små kläder, de morgnar jag inte orkar fullfölja kampen. Jag inser att, hellre konstiga kläder i dag igen än att vi är sena i dag igen.
Eftersom jag redan prövat varianten att ta bort alla ”små” älsklingskläder och insett att vi under den tiden inte kom utanför dörren alls, har jag nu fått gå en hjälplig medelväg.
Nu kommer den betydligt mer intressanta delen av min sons klädkombinationer…
Vi andra, matchar färger, accessoarer på ett ganska harmoniskt, neutralt sätt. Men så tänker inte lillen!
Häromdagen hade han nya, alldeles för korta, militärgröna byxor med coola eldflammor på. Till det valde han en turkos/blå pyjamaströja med massor av röda dinosaurier på.
Jag sa givetvis att: - Det där! Det skär sig så man får ont i ögonen.
Han tittade storögt tillbaka och svarade: - Men mamma, det passar ju utmärkt, titta bara. Byxorna är ju gröna, så det är ju som gräset och dinosaurier äter ju gräs. Sedan är det ju eld här och vad hände, jo meteorerna kom och då brann det, så därför är dinosaurierna röda. Ja och det blå är himmelen.
Nu tittade jag storögt på min son istället och tänker att ja, så kan man också se det…
Nu kommer den betydligt mer intressanta delen av min sons klädkombinationer…
Vi andra, matchar färger, accessoarer på ett ganska harmoniskt, neutralt sätt. Men så tänker inte lillen!
Häromdagen hade han nya, alldeles för korta, militärgröna byxor med coola eldflammor på. Till det valde han en turkos/blå pyjamaströja med massor av röda dinosaurier på.
Jag sa givetvis att: - Det där! Det skär sig så man får ont i ögonen.
Han tittade storögt tillbaka och svarade: - Men mamma, det passar ju utmärkt, titta bara. Byxorna är ju gröna, så det är ju som gräset och dinosaurier äter ju gräs. Sedan är det ju eld här och vad hände, jo meteorerna kom och då brann det, så därför är dinosaurierna röda. Ja och det blå är himmelen.
Nu tittade jag storögt på min son istället och tänker att ja, så kan man också se det…
