Smärta

Det skär sönder mitt hjärta!
Gnager och sliter på min själ, smärtar som ett hårt slag och svider som ett brännmärke.

Jag känner mig brännmärkt. Märkt av utanförskap och trasig av ovisshet inför framtiden.

Jag önskar mig omåttlig styrka och ett gudomligt tålamod. Jag önskar mig allt för att kunna skänka det vidare. Jag önskar vara en motpol till ensamheten och ett skydd mot utstöttheten.

Han vandrar ensam och han gråter tyst.

Att det kan smärta så att se sitt barn…

Mamman