Helt sömnlös. Jag mådde inte bra och sonen var rädd. Inget fysiskt fel på mig men en krypande ångest som hotade att ta över. Vet inte varför? Inte heller vad sonen egentligen var rädd för? Kanske var det en dröm eller möjligen för att hans enorma Franska vädurskanin ”Totte” höll på att flytta hela sin bur runt i rummet. Som vanligt trots att det är mycket bättre nu, växlade jag sängar under natten.
Tidigare visste jag aldrig var jag skulle vakna? När barnen gråter eller ropar på natten, förflyttar jag mig likt en robot till deras säng och somnar om där. Emellanåt har jag försökt stiga upp rakt in i väggen, eftersom jag inte vet i vilken säng jag ligger. Nu är det dock mycket bättre, det är nästan bara sonen som är vaken och orolig, problemet är att han älskar sin lilla ”växasäng” och eftersom han är så liten vill han inte låta sängen ”växa”! Det gäller att ligga dubbelvikt…
Men den här natten var det ändå mitt eget röriga inre som höll mig vaken. En fördel med att ha nätter likt denna är att man får en hel del gjort. I natt läste jag ett mail från Growing people. Det var som om de satt ord på mina tankar om hur barn ska behandlas. Möjligen har de själva hämtat texten från barnkonventionen eller liknande men de fullständiga orden nådde mig i natt. En självklar checklista för vuxna gentemot barn. Alla vuxna för alla barn!
Jag infogar texten samt länken. http://www.growingpeople.se/ Vad jag känner till angående att kopiera in text utan att citera, så är det inte tillåtet. Hoppas dock att hänvisning till textens upphov kan vara tillräckligt för att få visa er dessa ”budord”.
”Låt ditt barn få uppleva att du inte helt låter dig utplånas av alla de krav från omvärlden som ställs på dig som vuxen. Sätt tydliga gränser för vad du bedömer dig kunna klara av att göra väl, så att du kan känna dig stolt över dig själv. Det är det bästa stöd du kan ge dig själv och ditt barn, och det formar hur barnet kommer att se på sitt framtida liv. Vuxenlivet får inte framstå som en tärande grottekvarn. Det måste också innehålla glädje, lust och livsmod så att du förmedlar till ditt barn att det är kul att vara vuxen!”
Kärlek är ...
Att visa din förtjusning över ditt barn genom att prata och leka med henne eller honom.
Att ge ditt barn mycket av din vardagsnärhet genom kramar, uppmärksamhet och ärlig uppskattning.
Att ge ditt barn tillgång till sin historia genom berättelser och samvaro med äldre generationer.
Att låta ditt barn få uppmärksamhet för sin egen skull, inte bara genom vad han eller hon åstadkommer eller presterar.
Att respektera ditt barn som den unika individ det är, med sina alldeles egna förmågor.
Att låta ditt barns känslor vara tillåtna och att låta dem komma till uttryck, utan att för den skull vad som helst är tillåtet.
Att ta ditt barns bekymmer på allvar, även om du tycker att det är en bagatell.
Att ställa sådana krav att ditt barn känner att du bryr dig och har tilltro till ditt barns förmåga och att du anpassar dina krav till vad ditt barn kan förväntas klara av.
Att lyssna till och visa intresse för ditt barns tankar och känslor, så att han eller hon känner sig unik, värdefull och värd att respekteras. Detta innebär förstås inte att du alltid behöver hålla med om allt eller alltid bör låta ditt barn få sin vilja fram.
Att lära ditt barn att se och ta hänsyn till andra människor, utan att fördenskull glömma bort sig själv.
Att hjälpa ditt barn att lyckas med något som han eller hon har föresatt sig.
Att ge ditt barn tillgång till sociala spelregler för samspelet med andra människor.
Att vara medveten om att barn har samma mänskliga värde som vuxna, men inte samma erfarenhet och därför inte kan förväntas ta fullt ansvar för allt de gör.
Att ingjuta hopp om att kunna hantera tillvaron sådan den är, även när den bjuder motstånd.
Att försöka se till ditt barns goda avsikt i stället för att peka ut misstag.
Att i möjligaste mån försöka nyttja ditt barns argumentation och förslag som underlag för det beslut du som vuxen är ansvarig för att fatta.
Att du låter ditt barn veta att han eller hon är älskad även om han eller hon begår ett misstag.
Att hellre ge alternativa vägar att handla än att alltid tillrättavisa med vad man inte får göra.
Att försöka se konfliktsituationer som inlärningssituationer i stället för störningsmoment.
Att du ger ditt barn chansen att få känna stolthet genom att exempelvis vara till nytta i vardagsrutinerna.
Att kränka ett barn är ...
Att inte se och uppmärksamma barnet och hennes eller hans behov.
Att inte ta några som helst hänsyn till barnet. Det är att förminska barnets mänskliga värde.
Att slå barnet. Det är att allvarligt fördöma barnets existensberättigande, och det har ingen rätt att göra.
Att våldföra sig på barnet. Det är att rubba de mest grundläggande föreställningarna om trygghet och okränkbarhet.
Att skälla ut barnet. Det är att inge barnet tvivel om sitt eget värde.
Att utsätta barnet för ironi, sarkasmer och spydigheter. Det är allvarligt verbalt våld.
Att ta över och göra saker åt barnet i stället för att låta det pröva själv. Det är att ta ifrån barnet möjligheten att få känna sig stolt över vad han eller hon själv kan åstadkomma.
Att ge otydliga budskap. Det är att undandra barnet möjligheterna att förstå.
Att skuldbelägga utan att ge chansen till upprättelse. Det är att tynga barnet för livet.
Att genera barnet. Det är att försätta barnet i djupaste tvivel.
Att exponera barnet för vuxen, intim nakenhet och sexualitet. Det är djupt otillbörligt och kan ge barnet starka tvivel kring sin egen sexualitet.
Att förbise barnet. Det diskvalificerar barnet och är att försumma en resurs som tillhör framtiden.
Att låta barnet känna sig övergivet.
Att avsluta en konflikt med isande tystnad. Det skapar fruktan, otrygghet och avstånd.
Att låta vår vuxna vrede gå så långt att vi angriper barnets personlighet och karaktär, i stället för att begränsa oss till att tillrättavisa ett beteende. Det kan skapa en mycket svårläkt skada.
Att ljuga för barnet och inge falska förespeglingar.
Att baktala barnets kamrater. Det är att pressa barnet till en svår lojalitet.
Att överdriva beröm och skapa obalans i barnets självbild.
Att inte värdera sig själv som vuxen och att svika barns behov av förebilder.
Att barn saknar livserfarenhet och förmåga att hävda sig på samma sätt som vuxna gör dem inte mindre värda! Barn är på tillväxt - för livets skull. Barn - liksom alla andra människor - är okränkbara!
Nu ska jag väcka de små barnen för att åter ta itu med dagen… tur att det är fredag och att jag avverkat lite av dagens sysslor under natten och morgonen. Samt njutit av musiken till ”Loving Annabelle, Dreamin´of you” Ska nog lyssna på den igen, när barnen är i skolan, för nu tycker jag att soffan som också är min säng börjar se ovanligt mjuk och inbjudande ut… Zzzzzzzzz… Annabelle, dreamin´of you zzzz
