Visst kan man…

… prioritera att städa eller tvätta, möjligen också att diska! Men lika snabbt som tanken kommer över mig, då jag ser mig omkring, lika snabbt dyker också de viktiga papper upp som varit förträngda och gömda under annat!

Ett av dessa viktiga papper är sonens ”näringsdokumentation”! Oj, oj… Hur många ml har han fått i sig av denna viktiga kost? Kan det vara så att jag vet hur illa det kommer att se ut när veckoransonen är sammanfattad? Är det kanske beviset på hur lite jag lyckats få i honom som gör denna dokumentation sååå jobbig. Hade man räknat kost i ”portioner” så hade det varit en annan sak. Likt en bantare talar vi nu istället om teskedar, ml, tuggor och, om det är en bra dag, i mängder som dl eller styck!

Men det ser faktiskt bra ut denna veckan!

Möjligen är det tack vare att mina rara föräldrar gav oss ett våffeljärn!

Det var nu säkert ett år sedan jag gräddade dessa delikata rätter, så därför blev tisdagens premiärvåfflor mer likt knäckebröd i fantasirika former! Barnen led… men de teg inte: - Smeten smakar konstigt, mormors är godare… Ska de vara så hårda? Lyssna mamma; bank, kras… Visst, jag fattar vinken!
- Mamma var är sylten?

Okej jag hade glömt köpa sylt och våfflorna var ”knapriga” men med massor av honung på så åt de våfflor både till kvällsmat och till frukost.

Talade recept med deras mormor dagen efter och fick veta att hon gjorde på det ”norska” sättet! Jaha och det innebär?? Jo, socker i smeten och lite mer av det ena och mindre av det andra. Även denna dag blev det våfflor på menyn och de blev goda! Fluffiga och smakrika med massor av gräddglass och sylt. Fick höra från barnens skolor att: - mamma gjorde goda våfflor igår. Ja, tänk vad jag kan!

I dag var det möte på sonens skola vilket innebar att det skulle sammanfatta hur han trivs, hur skolarbetet fungerar och hur hans sociala situation är. Jag känner att han är omgiven av de bästa pedagoger jag skulle kunna önska mig. De ser verkligen helheten hos sina elever. De är uppmärksamma på om det finns oro eller annat bakom en dålig dag. Inget anklagande, varken mot oss trötta föräldrar eller mot barnen som kämpar mot så mycket i sin vardag. Jag önskar det vore alla förunnat att få studera i en miljö som denna.

I dag hade jag även tid hos min läkare. Eftersom jag nu yppat min frizon (min blogg) för henne, där jag utlämnar min vardag och mina tankar kommer jag inte att redovisa det besöket. :-) Men jag kan tala om att influensavaccinet fortfarande har god effekt på min onda axel. Tack!

I går var det ovanligt många föräldrar ute på vår gård, där ibland även ”vaktstyrkan”. Jag skyndade mig förbi med barnen i släptåg och irriterade mig på att jag bett barnen hoppa över judon just idag. Det kommer att bli svårt för sonen att leka ute. Okej nu gäller det att snabbt hitta på något lockande inomhus. Givetvis ville ingen av dem vara inne, speciellt inte för att rensa svampen vi plockat som nu torkat och var förvillande likt de små granbarr vi fått med. Sonen ber att få gå ut. Tittar genom fönstret, ser alla föräldrar, vänder sig mot mig och säger: - Är alla vuxna ute för att jag är så elak?

Min lille pojke! Om jag känner detta obehag så vad ska då inte du känna? Landet… ett hus… en frizon i verkligheten. Jag önskar verkligen att det blir så en dag.