I boken ”Så lyfter du fram styrkorna hos barn med ADHD…” finns det övningar man kan göra med sitt barn. En sorts tanketräning för att lära sig tänka positivt runt begreppet och diagnosen ADHD. Detta givetvis utifrån att barnen ser sin ADHD som en negativ egenskap eller ett hinder (eller att föräldrarna gör det). En av övningarna är att man ska visa hur det känns i hjärtat när olika saker händer och för att ”få in ”frågan – Hur känns det när någon säger att du har ADHD? – eller hur känns det att ha ADHD? Osv. Är det ett negativt svar eller en svår känsla, ska man visa med handen hur det känns i hjärtat. Att handen är hårt knuten är samma som att hjärtat är slutet. Är det ett positivt svar så visar man att handen är öppen som en skål. Sonen tittade på mig som om jag var helt knäpp! – Fy så jobbigt, det där orkar jag verkligen inte komma ihåg! Jag gör tummen upp eller tummen ner om du vill leka det där med mig, sa sonen. Jaha tänkte jag, det är väl lika bra som något annat. Vad ska jag fråga nu då, tänkte jag sedan, jag vill ju inte att han ska förstå att jag är ute efter hur det känns att ha ADHD och lite till. Problemet löste sig lätt. Sonen började fråga mig istället. – Mamma, hur känns det när du får en puss av mig? Jag log och gjorde tummen upp. Han fortsatte fråga och jag svarade. Sedan var det min tur. På första frågorna blev det tummen upp, men när jag sedan förde över ämnet till kompisar, och hur det kändes att leka med dem, blev det tummen snett ner och lite snett upp. På frågor om hur han upplevde situationer tillsammans med sina vänner, vilket jag helhjärtat trodde var tummen upp i taket, var inte alls det. Han visade tydligt mellan vilka grader av upp och ner, känslorna rörde sig inom. Vi hade ett fantastiskt samtal om hur han egentligen känner i olika situationer och sammanhang. Jag blev förvånad över hur medveten han var över de situationer som bara ”händer” och hur realistiskt han såg på den vänskap han har med vissa barn. Stor självinsikt. Till sist kom då frågan. – Hur är det att ha ADHD? Tummen upp i taket och ett stort leende. – Det är såååå braaa
