Vet ni att det finns saker jag inte begriper. Jag förstår att ni blir häpna nu, men det är sant. Jag begriper inte A-kassans regler för avgiften. Som ”före detta” akademiker så tillhör jag givetvis akademikernas erkända a-kassa - AEA. Eftersom situationen är så katastrofal, så har jag med stor vånda ringt och beställt tid hos en socialsekreterare för att söka bistånd. Fy så hemskt det känns.
Jag fick redan i telefonen flera frågor som gjorde mig helt matt. När det sedan visade sig att tiden jag fick var hos en före detta gemensam bekant till mig och min f.d. gav jag nästan upp. Jag visste ju att det skulle bli så eftersom X arbetade med bidrag inom socialtjänsten tidigare, men jag hade hoppats att de bytt personal, men icke. Vi gjorde några fler försök tills det dök upp ett namn jag inte kände igen. Min före detta var, som jag nämnt tidigare, aktiv inom både det ena och det andra för att inte tala om sin politiska karriär. Vi måste flytta till ett annat län om vi ska komma undan alla jävsituationer i allt från socialkontor till tingsrätt. Jag känner mig så trängd och så maktlös, men…
…mat för dagen måste vi ha, så jag får som vanligt hålla huvudet högt. Nu till mina erfarenheter av A-kassan. Jag har valt att använda de sista pengarna till hyran, lånet, barnförsäkringen (upphör den får jag inte försäkra sonen igen) och mat. Det innebär att jag måste söka uppskov för de andra räkningarna bl.a. till CSN och A-kassan. Alltså ringde jag dit. Studielånet var inget problem men på AEA sa de att jag måste få utbetalt a-kassa av dem för att få reducerad avgift. Jag sa att som det är idag så är jag inte berättigad till A-kassa, just eftersom jag inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande förrän det fungerar för min son. De bad att få återkomma med svar då de kollat upp att det verkligen är så som de trodde, alltså att jag inte får reducerat om jag inte har någon som helst inkomst, men att jag får det om jag får ut min a-kassa. Då de återkom visade det sig att det är just så!
Japp, då vet vi det. Att bli utblottad sänker ingen avgift till dem i alla fall. Jag måste ändå tillstå att de var väldigt trevliga och hjälpsamma. Stor skillnad mot F-kassan!
Nu måste jag även ventilera en tanke som har gnagt i mig sedan jag var hos min doktor. Hon är en fantastisk människa och har verkligen lyssnat och försökt finna en lösning på allt, men något hon sa när jag var där sista gången, fick mig att fundera på samhället ser ut eller rättare sagt hur inställningen är till situationer som min familj lever under. Hon sa; - Nu kan vi inte utnyttja försäkringskassan mer (eller längre.) Jag blev faktiskt så paff över ordvalet att jag inte ens kom för mig att säga något. Är det så hon har sett på min sjukskrivning? Är det så försäkringskassan ser det. Att jag utnyttjar dem!?
Jag känner ingen som hittills har orkat byta en enda dag med mig. Skolan klarar inte av sina timmar, fritids klarar inte av sina timmar, vi har istället fått gå ner i tid. Taxin har ofta bett mig ordna uppgifter som barnen ska ha i taxin för att klara sin tid. Jag ansvarar för att allt ska fungera 24 timmar om dygnet. Även då andra har full lön för att ta hand om mitt barn! Jag hindras flera gånger i veckan från att utföra något som helst arbete som skulle ge oss en inkomst. Jag har inte betalt för att släppa allt och leta efter min son som rymt från skolan. Jag har inte betalt för att kasta mig iväg till fritids för att ta hem mitt barn, som de inte kan hantera! Jag har inte heller betalt för att skriva frågelekar till barnen under taxiresorna för att de överhuvudtaget ska köra min son till skolan!
Var är våra rättigheter? Vem ska ge oss mat och betala vår hyra när jag redan arbetar heltid som assistent åt min son men utan lön. Jag känner att jag äntligen börjar ilskna till. Det räcker nu! Jag ska börja protestera. Det måste finnas fler i vår situation, eller sover de redan på bänkarna där ute? Nej, mera troligt är nog att det är de som har neuropsykiatriska funktionshinder, som ligger där. De som samhället gett upp redan som barn. För vem ska hjälpa dem när inte ens föräldrarna orkar längre?
Arg och trött men, tack gode gud, mamma till mina underbara barn!
