Jag får styrka av mina nära. Främst från mina underbara barn. Senaste tiden, då vi har fått vända på varenda krona och verkligen fått "uppfinna" billiga, näringsrika, kyskåpsrensar-(mindre goda)rätter, så har barnen verkligen fått bekänna färg. Inte heller har vi kunnat göra något som kostar.
En dag skulle vi till BUP, det ligger inte så långt bort, men det tar mig ca 30 minuter att gå. Är man då liten, väldigt liten, så är det jobbigt att traska den biten. Som läget är så hade vi givetvis inga pengar eller något busskort. Jag och sonen traskade dit. Han hade ont i benen och var trött när vi kom fram. Under en sådan promenad hamnar vi båda i någon form av meditativt tillstånd, som gör det svårt att sedan vara närvarande på ett möte. Allt som allt resulterade det i att sonen inte sa något alls, så när jag försökt beskriva dagsstatus och allt vad det innebar, fick vi traska hela vägen hem igen. Men inte ett ljud från min lille son, han kämpade på med ömma fötter och smärta i knät.
I vanliga fall brukar min pappa köra oss till de flesta möten och läkartider, dietister, psykologer eller habilitering, men nu har han opererat ena ögat och kan varken köra bil eller orkar passa barn, om jag ska iväg. Alltså blir det mycket promenerande och släpande fram och tillbaka.
Det fantastiska, med barn, är att de är så generösa och så omtänksamma oavsett vilka förhållanden de lever under. När vardagen är tuff, så är de modigare och mognare på alla sätt. De kivar inte om bagateller, som de kan göra annars. Inte heller ber de om att få något. De äter till och med (nästan) mina mat(?)rätter.
Finns det några som kan vända sorg till glädje, så är det barn.
Under sista tiden har min son sålt massor av Pokémonkort för en krona styck. Han har gått runt och sålt. Han har lastat sin lilla cykel och sålt. Hela tiden samanbiten och fokuserad.
I går morse smög barnen ut för att leka, sa de... Efter en stund kom de tillbaka med ett vackert paket, till mig! Sonen hade sparat alla sina pengar och köpt en underbart vacker bergskristall. Jag vet hur mycket han tyckte om den, då han såg den första gången. Han önskade sig verkligen en sådan. När solen lyser igenom den blir hela rummet reflekterat av solstrålar och regnbågens färger. Tänka att få vakna i detta spektra av toner.
Tack kära skapare för mitt nyanserade liv!
Jag vill att vi alla tänker på dem som inte får sådana gåvor och på dem som inte kan vakna med solens strålar glittrandes i hela rummet. Jag tänker på dem som inte klarade att stå starka inför alla motgångar och i alla förnedrande situationer.
Jag tänker på uteliggarna och jag vill att ni klickar vidare till faktum för att se hur systemet sviker de människor som böjer på nacken och tappar fotfästet.
Den 9:e juli skall jag se hur systemet kommer att möta oss. Jag kan bara hoppas och be om att vi får ett bättre stöd än vad Tage fick i "Fallet Tage" Läs gärna artikeln.
Allt gott till er
från en mycket lycklig och tacksam mamma!
