Pengarna är slut
Min framtidstro är slut, eller åtminstone på väg att ta slut.
Första veckan i skolan, för barnen, var både positiv och negativ. Olika taxichaufförer ringde dagarna innan och gav olika upplysningar angående sonens resor. Jag kände att det tog emot att ha helt nya chaufförer, när det varit så mycket problem tidigare, trots att sonen var van vid dem som körde då.
Mot alla odds, kom ändå sonens ordinarie taxi med ett känt ansikte i. Tack och lov. Även resan till fritids utfördes av en från det gamla goda gänget. Tänk vad fort man vänjer sig vid människor och rutiner. Man behöver inte ens tycka om dem, det är tryggt i alla fall.
Dottern kom också i tid första dagen på terminen. Fint. Nu har kanske allt vänt och kommer att ordna sig. Dagen förlöpte lugnt och fint. Både på skolan och på fritids. Härligt. Jag hämtade en glad son som berättade om sin nya klasskompis. En rolig tjej. Hon hade Nintendo DS och skulle få massor av nya spel fast hon redan hade jättemånga! Ja, alltid finns det någon gemensam nämnare.
Dottern kom hem. Hon är ju stor nu, så hon vill helst gå själv. Det är jag som inte tycker att hon är trafikmogen nog än. Det är trots allt flera vägar att korsa. Men idag hann hon före mina försök att möta henne. Oj vad vuxen hon ser ut när hon kommer gående. Lång och ståtlig och mycket lycklig över att vara tillbaka i skolan igen. Hon är så otroligt socialbegåvad. Betydligt mer än vad jag någonsin har varit. Ett fint arv efter sin far.
Dag två på terminen gick desto sämre. När jag hämtade sonen på fritids, fick han ett utbrott för att jag gav honom ryggsäcken på fel sätt. Han hällde ut trälim över golvet i träslöjden. Sprang runt och sprutade ut limmet. Suck… Utbrottet fortsatte sedan med sparkar på både mig, resursen och på saker. Det var bara att försöka ta oss hem. Utbrottet fortsatte hemma. Där också alla obetalda räkningar låg och stirrade på mig. … Kom, kom ta mig härifrån om du kan…
Senare blev det lite mer fridfullt, så vi passade på att sortera i sonens rum. Nu borde jag väl säga fortsätta sortera, för vi har försökt i flera dagar. Sonen har som vanligt ett mindre vanligt sätt att se på sortering och arkivering mm. Han ställde först in olika grupper av plastdjur i de olika facken. Meningen var sedan att böckerna skulle sorteras in efter djurens namn eller deras beteende. Te x. Om boken heter ”Grodan Boll” så ska den stå under bokstaven G, vilken representeras av Gräsätande dinosaurier! Ja, logiskt och enkelt. Böcker som börjar på bokstaven B skall alltså stå tillsammans med Bondgårdsdjur.
Ska man gå med på detta? Eller ska man helt enkelt vägra? Jag vägrade stenhårt. Detta går ju inte. Jag har förklarat för sonen att när det är så komplicerade lösningar och idéer som han har, så måste han sköta det själv. Jag kommer att göra fel och då kommer vi att ha otaliga konflikter. Han gav sig.
Nu är böckerna sorterade som djurböcker, kapitelböcker, faktaböcker och skolböcker. Däremellan bor det massor av trevliga plastdjur. V i är båda mycket nöjda. Givetvis står böckerna i storleksordning. Något annat skulle inte ens jag stå ut med.
Ja, fortsättningen på veckan har varit kantad av misslyckanden. Sonen har rymt från skolan och han har varit mycket arg både hemma och i skolan. Han somnar inte heller förrän vid tre på natten och kan inte koppla av eller varva ner mer än dessa timmar under natten.
Jag känner mig helt utslagen, redan efter halva första veckan. När barnen är i skolan försöker jag reda ut vår ekonomiska situation på olika sätt. Det blir många samtal. I går var jag placerad i F-kassans telefonkö som nummer 147! Vid nr 130 gav jag upp. I dag fick jag ett meddelande att de kunde ha problem med att ta emot samtal men att självbetjäningen fungerade. Men, jag kom fram. När jag ställde min fråga: - Varför har ni inte betalat ut min sons vårdbidrag? Fick jag svaret att deras datasystem hade havererat, så de kunde inte se en enda utbetalning. Kan det aldrig vara nog?
Jag krävde att någon skulle ringa upp mig så fort de fått ordning på sina datorer igen. Och ja, de ringde senare på eftermiddagen för att berätta att mina pengar har betalats ut … men till soc.
Jag visste att soc. skulle kräva in de pengar jag fick ”låna” för att betala hyran förra månaden, när jag fått igenom rätten till föräldrapenning. Men jag trodde aldrig att de skulle begära in pengar innan vi fått någon annan hjälp. Nu måste jag ju gå till soc. igen för att låna tillbaka samma pengar eftersom jag inte fått igenom ”tillfällig föräldrapenning”. Vad ska jag göra? Hur ska jag kunna lösa situationen?
Min son frågade mig: - Mamma, ska vi ta livet av oss först eller är det bättre att svälta ihjäl?
Jag har inga svar just nu. Bara frågor.
