mindre…
minst …
...ingenting
Tänker andra barn på att de vill dö? Eller att deras föräldrar skulle vara lyckigare om de inte fanns? Hur känner andra barn när de inte har mer än en eller två kompisar att bjuda på sitt kalas? Och när en av religiösa skäl (Jehova) tackar nej. Vad känner andra barn när deras sykon och grannbarn har mängder av vänner och får mängder av presenter och inbjudningar till deras kalas?
Hur känner det lilla barnet som är minst av alla, för att tillväxten är för låg. Hur känner det lilla barnet när det vet att medicinen för att bli snäll samtidigt gör att det inte växer? Vill de då vara snälla och små eller långa och jobbiga? Gömmer andra barn också sin medicin? Eller kämpar emot in i det sista.
Hur mycket hör små barn? Hur mycket lägger de i sin ryggsäck? När blir ryggsäcken full? Är det då de vill dö? Eller när mamma inte vill prata med arga grannar längre? Eller emellanåt skäms när ens lilla barn beter sig illa? När man inte orkar försvara eller stå upp för barnet då det gör elaka saker eller kommer i rundgång på grund av sitt särdrag.
Eller är det när vi vuxna själva börjar fundera i samma banor som de små? När man inte ser ett enda skäl till att stiga upp längre för att allt kommer att vara lika jobbigt idag som de andra dagarna och nu är till och med maten slut och inga räkningar är betalda . Vänner och familj ställer upp med hjälp på alla sätt men det fungerar ju inte i längden. Är det då, när vi alla är så fyllda av oro för morgondagen som det lilla barnet vill dö?
Det är lätt att bli liten i världen. Det är lätt att krympa till ingenting medan vreden växer sig större och orättvisan sliter i kroppen. Ilskan och frustrationen får inte plats in en så obetydlig varelse. Allt blir fel.
I skolan. Med den enda vännen. Med omgivningen och med nära. Vad ska det lilla barnet göra då? När ingenting fungerar och otryggheten bor överallt utom hemma i sitt rum, i sin säng, hos sin familj.
För barn som vill dö finns det inget att göra. Ingen kommer att lugna barnet genom att hjälpa familjen att behålla sin trygga famn för barnet. Ingen kommer att hjälpa barnet att få behålla sitt rum och sin säng. Ingen kommer att lova barnet att det får stanna kvar hos sin familj. För barn som vill dö finns det internat. För familjer som vill hålla kvar sitt barn finns det en gata och en bänk. För familjer som vill dö, finns det ingenting.
Mamma efter svåra dagar
Läs Föräldrakraft - om barn och unga med behov av särskilt stöd
