AVSLAG PÅ ANSÖKAN

AVBROTT I LIVET
AVSTÅND TILL SAMHÄLLET
AVUND MOT ARBETANDE
AVBRUTEN
______

LÄS INTE DETTA OM DU HAR RISK FÖR DEPRESSION!

10 dagar till domen

Jag har varit på mötet. Det där hemska mötet, då jag byter identitet. Från, en åtminstone godkänd, samhällsmedborgare till en klient. En klient inom socialtjänsten. Jag har sökt försörjningsstöd…

Jag har inte blivit beviljad hjälp än. Nästan tvärt om. Jag hade med mig samtliga kopior av det som stod uppräknat på baksidan av blanketten.

• Hyreskontrakt
• Upplåtelseavtal för bostadsrätt
• Skuldebrev villkorsbilaga
• Hyresspecifikation
• Inbetalningskort (hyran)
• Avisering lånebetalning
• F-kassans besked om sjukpenninggrundande inkomst
• Faktura till AEA
• Inkomstdeklarationen
• Intyg från BUP ang. min sons svårigheter
• Samt en ekonomisk uträkning och sammanställning av våra inkomster och utgifter. Vi har minus 13 000 denna månad!Nu kan man ju tro att det skulle räcka med de här kopiorna. Men inte alls! För att ärendet skulle behandlas överhuvudtaget skulle det kompletteras med ytterligare dokument, intyg och kvitton.
• Hemförsäkringens försäkringsbrev
• Medicinskt underlag för min tidigare sjukskrivning. De flesta jag känner tar inte kopior på allt utan skickar in sina papper till F-kassan, precis som man ska. Vad skulle de göra i detta läge?
• Kopia på min kommande ansökan till F-kassan, då jag söker för tillfällig föräldrapenning, eftersom skolan inte kan ge min son barnomsorg under sommaren! Skulle jag mot all förmodan bli beviljad föräldrapenning, kommer jag att bli återbetalningsskyldig till Arbets- & Familjestödsförvaltningen för de dagarna. Vilket innebär att jag kommer att ha mycket svårt att beräkna hur mycket jag egentligen har.
• Jag måste också skaffa ett läkarintyg på att min son verkligen behöver ha den näringsdryck han får utskriven av sin läkare! Vad i hela friden??? Om han får den på recept så är det väl för att han ska ha den?!
• De kräver också kvitton på min sons mediciner. Spec. kvitton samt autogiro spec. Visst, varför förstår jag verkligen inte? Jag tar alltid på avbetalning, vilket innebär att jag betalar 160kr/månaden. Det kan jag skriva ut kvitto på, men för att få specificerade kvitton från apoteket med vilka mediciner sonen tar så måste dessa beställas. Jag har gjort det men det tar ca 3 dagar innan det kommer till apoteket. …
… I dag är det torsdag samt semester tider och allt ska vara inlämnat till min handläggare på måndag! Annars hinner hon inte få fram ett beslut!

Min underbara psykolog som jag har genom habiliteringen var med som stöd för mig under mötet. Hon var imponerad över att jag hade sådan koll på alla de papper och uppgifter som behövs . Men vår gemensamma stora fråga är. Hur fungerar det för dem som inte längre orkar ha koll? Hur går det för dem som inte har det fantastiska stöd som jag har från läkare, psykologer, psykoterapeuter, spec. pedagoger m.fl.?

Min sons läkare, har under hela sin semester ringt oss, fixat intyg, ringt till handläggaren på familjestödsförvaltningen osv. Hon har varit helt fantastisk!

Ja, nu är faktiskt det, jag kunde få tag i under gårdagen, också inlämnat till handläggaren. Jag kämpade till kl 00 00 med att få utskrifter från autogiro, logga in på försäkringsbolag för information samt ta dubbla kopior och utskrifter på allt. Tyvärr kan jag inte finna försäkringsbrevet och det tar tre arbetsdagar innan jag fått en ny kod för att kunna komma åt alla mina uppgifter så att jag kan lämna in dem.

Kan ett beslut verkligen falla i och med att de inte får specificerade kvitton på våra läkemedel? Extra läkarintyg för sonens näringsdrycker vilka är utskrivna av hans barnläkare samt hans dietist? Försäkringsbrevet? Så omänskliga krav att begära sådant som normalt sett kan ta minst en vecka för att ordna och som inte på något sätt är relevant för denna månads försörjningsstöd enligt riksnormen!

Tillbaka till mina tankar om hemlösa, uteliggare eller de av samhället för länge sedan utdömda! Det jag upplevde under mötet var både obehagligt och förnedrande. Det var ingen som var otrevlig, tvärt om. Handläggaren var mycket saklig på alla sätt. Välinstruerad i vad hon skulle säga. Likt en normal paragrafryttare. Då hon hela tiden talade om för mig att detta är sista livlinan och att jag måste försöka få hjälp på annat håll, kände jag att hon inte hade hört något av det vi sagt. Dvs. jag, psykologen och sonens läkare som tidigare ringt henne. Vi har sökt all hjälp vi kan. Ingenting ligger inom någons område. Inte inom LSS, inte inom skolan, inte inom barnomsorgen eller inom sjukvården. Men inte heller inom deras område, familjestödsförvaltningen!

Hur många har det så här? Hur många har liksom jag kämpat emot alla odds för att få hjälp men bara fått en förebrående blick och en helt omöjlig lista på kompletterande uppgifter som ska lämnas in innan det ens är möjligt att få tag i dem? Hur många har svårt för att förklara vad de är ute efter när de ska beställa intyg mm. Det blir lätt fel och tiden går.

Exempelvis sa de på apoteket att de har tystnadsplikt och sekretess ang. vilka läkemedel de lämnar ut till patienter. Jag kan således inte få specificerade kvitton utan att beställa dessa. Inte heller på autogiro spec. finns det några uppgifter om vilka läkemedel jag betalar för. Varför ska min handläggare ha den informationen om min familj? Är det relevant? Jag känner mig väldigt olustig över att lämna ut sådan information! Tänk på dem som inkontinens och får utskrivet skydd eller medicin emot något annat minde offentligt informativt, hemmorojder osv. De struntar kanske hellre i att få kostnad för medicin än lämnar specificerade kvitton på sådana läkemedel.

Om detta nu är sista utvägen, så är väl de som beställer tid här verkligen insatta i att det inte finns något annat? Att lämna ut sig så totalt kan inte vara något någon gör frivilligt!

Jag som, under flera år, hört och sett hur min f.d. sambo såg på dessa klienter. Med vilket förakt de omtalats hemma på kvällarna och under middagar med sambon kollegor. Jag vet hur många av handläggarna och utredarna irriterar sig på dessa patetiska samhällsparasiter som begär deras pengar! Min f.d. blev känd på socialförvaltningen, i vår kommun, som den som sparat in mest pengar genom att ge avslag på ansökan!!!? Vad är det för mål? Jag hatade min sambo då jag hörde vilken syn socialtjänsten har på sina klienter. Tänk om läkare strävade mot samma mål? Då hade man åtminstone fått dö.

Min sambo och dennes kollegor gjorde väldigt godtyckliga beslut i liknande situationer/fall. Hur kan det gå till? Kan lagen tolkas så olika och domarna falla så omotiverat? Jag mår illa vid tanken på hur de nu talar om mig och min familj och jag mår illa vid tanken på alla dem som får avslag trots att detta var sista utvägen på en svår, förnedrande kamp att överleva i vårt trygga samhälle. Vilket skitsnack! Det finns ingen trygghet alls, inte någonstans!

Jag har fått kontakt med redaktionen på tidningen Faktum. Som mamma till ett barn som ligger i den största riskgruppen för att bli en hemlös, missbrukande vuxen, känner jag att jag måste arbeta aktivt redan nu för att förändra hans framtidsutsikter. Förändra samhällets syn på neuropsykiatriska funktionshinder.

Vad grundar jag då denna skrämmande framtid på? Jo, enligt Riksförbundet Attentions yttrande angående Betänkandet Ingripanden mot ungas lagöverträdare (SOU 2004:122) där de påvisar hur stor del av de hemlösa och härbärgeboende som har ADHD. Nedan följer ett utdrag ur yttrandet.

"ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är benämningen, enligt det internationellt mest använda diagnossystemet DSM - IV, när man från tidiga barndomen brottas med koncentrationssvårigheter, motorisk överaktivitet och impulsivitet. Funktionshindren för ofta med sig socialt utanförskap redan tidigt under skolåren.

I Västra Götaland har nyligen föreningen Dampens Hus genomfört en enkät bland 60 familjer med ADHD. 63 % upplever att BVC inte tagit de misstankar man som föräldrarna haft på allvar om att något inte står rätt till med sitt barn. Av dem som varit i kontakt med BUP angav 72 % att barnets situation inte förändrades och 14 % att det medfört en försämring för barnet. För 40 % av barnen saknades åtgärdsprogram i skolan och 12 % av barnen var helt avstängda från skolan då enkäten genomfördes, 78 % hade inte blivit informerade om vilket stöd man har möjlighet att erhålla då man har ett barn med funktionshinder. 83 % svarade att man inte har någon som samordnar verksamheterna/instanserna som finns inkopplade runt barnet.

Många misslyckas i skolan och finner därefter ingen plats i arbetslivet. Vanligast, bland dem med kvarstående svårigheter, är att man går in i vuxenlivet utan tillräckliga utbildningsmeriter, att man gör korta inhopp i okvalificerade arbeten och till sist resignerar eller blir utan erbjudanden om arbete. Övergripande innebär det att majoriteten av vuxna med ADHD i vårt samhälle står utanför arbetsmarknaden och ofta hamnar i socialbidragsberoende.

Den sociala marginaliseringen blir än mer uttalad när, inte ovanligt, missbruk finns med i bilden. Forskningen om hemlöshetens upprinnelser har knappast ägnat någon uppmärksamhet åt ADHD och närbesläktade funktionshinder. Kunskaperna om de hemlösas missbruksproblem, att flertalet aldrig kommit in i arbetslivet och att de i besvikelse ofta vänder vården ryggen, ger grund för den kvalificerade gissningen att 30 – 40 % av uteliggarna och härbärgeboende har ADHD. Socialsekreterarna, som arbetar med de hemlösa i Stockholm, finner detta sannolikt.

Talrika studier från olika delar av världen visar samstämmigt att ADHD är förenat med en kraftigt förhöjd risk att hamna i missbruk och kriminalitet. Risken gäller främst, eller nästan enbart, de mest utagerande bland barnen och ungdomarna med ADHD."

För oss har det redan börjat åt fel håll. Med allt det jobbb som ligger till grund för att få min son att lyckas på olika nivåer som socialt, skolgång, självkänsla, i att undvika farliga situationer (vilka barn med brist på impulskontroll och hyperaktivitet, nästan kastar sig i flera gånger om dagen)så tar de på krafterna att vara just mamma. När man sedan måste ha ytterligare ett heltidsarbete med alla instanser vilka kräver att man har fullständig koll på minsta lilla kvitto så blir det för mycket.

Skulle vi inte få rätt till ekonomisk hjälp så vet jag inte längre om jag kommer att klara av min familj. När barnen ser hur vi kämpar för vår existens hela tiden så faller de ner i depression och ångest. De gråter ofta och frågar om vi kommer att dö nu när maten tar slut? Eller om sonen dör om vi inte har råd att lösa ut hans mediciner och näring.

Vi bor i trygga, välfärds Sverige eller?

Den på pengar fattiga men på kärlek rika M

Behåll fotfästet och stå stark med högt buret huvud!

Jag får styrka av mina nära. Främst från mina underbara barn. Senaste tiden, då vi har fått vända på varenda krona och verkligen fått "uppfinna" billiga, näringsrika, kyskåpsrensar-(mindre goda)rätter, så har barnen verkligen fått bekänna färg. Inte heller har vi kunnat göra något som kostar.

En dag skulle vi till BUP, det ligger inte så långt bort, men det tar mig ca 30 minuter att gå. Är man då liten, väldigt liten, så är det jobbigt att traska den biten. Som läget är så hade vi givetvis inga pengar eller något busskort. Jag och sonen traskade dit. Han hade ont i benen och var trött när vi kom fram. Under en sådan promenad hamnar vi båda i någon form av meditativt tillstånd, som gör det svårt att sedan vara närvarande på ett möte. Allt som allt resulterade det i att sonen inte sa något alls, så när jag försökt beskriva dagsstatus och allt vad det innebar, fick vi traska hela vägen hem igen. Men inte ett ljud från min lille son, han kämpade på med ömma fötter och smärta i knät.

I vanliga fall brukar min pappa köra oss till de flesta möten och läkartider, dietister, psykologer eller habilitering, men nu har han opererat ena ögat och kan varken köra bil eller orkar passa barn, om jag ska iväg. Alltså blir det mycket promenerande och släpande fram och tillbaka.

Det fantastiska, med barn, är att de är så generösa och så omtänksamma oavsett vilka förhållanden de lever under. När vardagen är tuff, så är de modigare och mognare på alla sätt. De kivar inte om bagateller, som de kan göra annars. Inte heller ber de om att få något. De äter till och med (nästan) mina mat(?)rätter.

Finns det några som kan vända sorg till glädje, så är det barn.

Under sista tiden har min son sålt massor av Pokémonkort för en krona styck. Han har gått runt och sålt. Han har lastat sin lilla cykel och sålt. Hela tiden samanbiten och fokuserad.

I går morse smög barnen ut för att leka, sa de... Efter en stund kom de tillbaka med ett vackert paket, till mig! Sonen hade sparat alla sina pengar och köpt en underbart vacker bergskristall. Jag vet hur mycket han tyckte om den, då han såg den första gången. Han önskade sig verkligen en sådan. När solen lyser igenom den blir hela rummet reflekterat av solstrålar och regnbågens färger. Tänka att få vakna i detta spektra av toner.

Tack kära skapare för mitt nyanserade liv!

Jag vill att vi alla tänker på dem som inte får sådana gåvor och på dem som inte kan vakna med solens strålar glittrandes i hela rummet. Jag tänker på dem som inte klarade att stå starka inför alla motgångar och i alla förnedrande situationer.

Jag tänker på uteliggarna och jag vill att ni klickar vidare till faktum för att se hur systemet sviker de människor som böjer på nacken och tappar fotfästet.

Den 9:e juli skall jag se hur systemet kommer att möta oss. Jag kan bara hoppas och be om att vi får ett bättre stöd än vad Tage fick i "Fallet Tage" Läs gärna artikeln.

Allt gott till er
från en mycket lycklig och tacksam mamma!