Dottern hade som vanligt ont i halsen. Verkar ha suttit i under nästan hela hösten. Jag upplevde henne inte som speciellt sjuk men eftersom det var gymnastik på morgonen lät jag henne vara hemma. Min mor som haft en syster med återkommande halsinfektioner blev däremot orolig. Nu var det dags att ta en odling på dottern. Min moster dog faktiskt, eftersom hon fick hjärtproblem efter obehandlade infektioner.
Vi gick till doktorn. Hade turen att få ”min” doktor. Jag vet att hon är noggrann och tar patienterna på allvar. Medan vi är där ringer en av sonens lärare. Sonen beter sig helt obstinat. Han har slagit andra barn. Han växlar mellan att vara arg, ledsen eller irriterad. Han har isolerats med en lärare under dagen. (suck) Taxiresorna fungerar inte tillsammans med andra barn. (suck, suck) De ska tala med skolans rektor och se om hon kan få kommunen att låta sonen åka taxi ensam. Det är inte lätt att samla ihop flera neuropsykiatriskt funktionshindrade barn och stoppa in dem i en taxi! Men vad händer om kommunen inte har pengar till taxi? Vad händer med mitt jobb som börjar nästa vecka? (massor av suckar)
Hos familjerätten, i förrgår, kritiserade min fd mig, som vanligt, över att jag inte arbetade. Jag kände en ljuv känsla över att jag snart skulle komma ut i arbete igen. Jag ville inte ens säga det, eftersom allting är så skört och så beroende av sonens dagsform. Om jag berättar innan det är verklighet blir förnedringen bara ännu större under nästa samtal. Det är ju trots allt bara arbetsprövning.
Dottern tog sina prover och det visade att hon var kärnfrisk! Skönt, nu blir mormor lugn. Vi åkte hem igen och dottern lämnades hos mor och far så att jag skulle få tid att pejla sonens humör innan jag släpper ihop dem. Jag hann bara hem så ringde fritids och berättade att sonen fallit i gymnastiksalen. Han blöder och gråter. Egentligen så hämtar hans assistent honom på torsdagar men i dag fick även jag rusa dit. Något som absolut inte får hända är att sonen slår i sina tänder. Han har inte utvecklat emalj och eventuellt har han inte heller utvecklat rötter nog på de nya tänderna. De är väldigt lösa redan utan att han stött till dem eller ätit något hårt.
Givetvis hade sonen dunkat i munnen. Tänder och läppar! Jag har ännu inte fått kontrollera hans tänder men läpparna är spruckna. Som vanligt får jag göra allt sådant när han somnat.
Nej, nu ska jag mysa med mina ljuva barn sedan ska jag sova, sova och sova. Jag är så trött efter denna hemska vecka…
Vi gick till doktorn. Hade turen att få ”min” doktor. Jag vet att hon är noggrann och tar patienterna på allvar. Medan vi är där ringer en av sonens lärare. Sonen beter sig helt obstinat. Han har slagit andra barn. Han växlar mellan att vara arg, ledsen eller irriterad. Han har isolerats med en lärare under dagen. (suck) Taxiresorna fungerar inte tillsammans med andra barn. (suck, suck) De ska tala med skolans rektor och se om hon kan få kommunen att låta sonen åka taxi ensam. Det är inte lätt att samla ihop flera neuropsykiatriskt funktionshindrade barn och stoppa in dem i en taxi! Men vad händer om kommunen inte har pengar till taxi? Vad händer med mitt jobb som börjar nästa vecka? (massor av suckar)
Hos familjerätten, i förrgår, kritiserade min fd mig, som vanligt, över att jag inte arbetade. Jag kände en ljuv känsla över att jag snart skulle komma ut i arbete igen. Jag ville inte ens säga det, eftersom allting är så skört och så beroende av sonens dagsform. Om jag berättar innan det är verklighet blir förnedringen bara ännu större under nästa samtal. Det är ju trots allt bara arbetsprövning.
Dottern tog sina prover och det visade att hon var kärnfrisk! Skönt, nu blir mormor lugn. Vi åkte hem igen och dottern lämnades hos mor och far så att jag skulle få tid att pejla sonens humör innan jag släpper ihop dem. Jag hann bara hem så ringde fritids och berättade att sonen fallit i gymnastiksalen. Han blöder och gråter. Egentligen så hämtar hans assistent honom på torsdagar men i dag fick även jag rusa dit. Något som absolut inte får hända är att sonen slår i sina tänder. Han har inte utvecklat emalj och eventuellt har han inte heller utvecklat rötter nog på de nya tänderna. De är väldigt lösa redan utan att han stött till dem eller ätit något hårt.
Givetvis hade sonen dunkat i munnen. Tänder och läppar! Jag har ännu inte fått kontrollera hans tänder men läpparna är spruckna. Som vanligt får jag göra allt sådant när han somnat.
Nej, nu ska jag mysa med mina ljuva barn sedan ska jag sova, sova och sova. Jag är så trött efter denna hemska vecka…
