På väg för att hämta min lille son, kommer han mig till mötes, arg som ett bi. Som vanligt har han rymt. I dag hann jag över de stora vägarna innan han sprang över dem. Ett livsfarligt moment mindre i dag.
Han berättar om sitt ”jobb” i bamba, hur han skulle servera några pojkar deras mjölkglas och hur någon sparkat av sig sin sko, över vilken vagnen välte så att ena glaset med mjölk föll i golvet och sprack. Måhända hade sonen sprungit med vagnen, men det brukar ju gå ganska bra ändå. I dag var emellertid olyckan framme och sonen fick inte köra vagnen mer.
Min son kände sig kränkt eftersom resursen, trodde att det var sonens egen sko och att han kört på den med flit. Sonen förstod inte logiken i påståendet. Han är ju stoltare än en tupp över att få servera sina skolkamrater på detta sätt. Han försökte springa ifrån bamba men blev fångad, blev då så arg att han nöp sin eftermiddagsresurs. Han vägrade lyssna och fortsatte att nypa. Slutligen sprang han ändå sin väg från skolan.
När sonen och jag kommit hem ringer resursen och berättar att han ska göra en tillbudsanmälan mot min son. "Jaha, det får ni väl göra men vad innebär en sådan?", är mitt svar. Då får jag förklarat att min son utgör en extra skaderisk för personalen. Det är viktigt att skola samt försäkringsbolag har dokumenterat dessa risker…
Min son är sju år. ”Pytteliten” dvs. mindre än de flesta 5-6 åringar. Han drar fortfarande storlekar för fyra - femåringar. Hans vikt ligger långt under gängse kurvor jämfört med barn i samma ålder. Jag säger inte att han inte ska anmälas för att ha skadat en vuxen man. Våld är och förblir fel men samtidigt undrar jag hur…
… kan det gång på gång bli så fel? Hur kan han, denna lilla sjuåring, varje dag bära det ansvar han får angående sin egen skolplikt. Personalen anser det vara kränkande att hålla fast honom så han inte rymmer. Jag anser att han inte ska kunna rymma. Inte ha rymma som ett alternativ till att stanna. Om han ändå väljer att sticka iväg och gör det, nästan varje dag är det något som inte stämmer.
Kränkande behandling? Jag tror att när barn själva kan välja att stanna eller inte… väljer de faktiskt att INTE stanna. Detta skapar ett ansvar, vilket ett så litet barn inte ska ha. Om han nu skulle bli påkörd av en bil eller utsatt, skadad eller kränkt av någon utanför skolan. Skulle det då vara hans ansvar, därför att han rymde? Vem bär ansvaret?
Jag har inte svaren på mina frågor men jag vet att ett barn med detta spektrum av funktionshinder inte ska eller kan ställas ansvariga för att de inte hanterar de situationer de utsätts för. De behöver vuxna som vägledare, som ramar, som fasta stabila förebilder.
Han berättar om sitt ”jobb” i bamba, hur han skulle servera några pojkar deras mjölkglas och hur någon sparkat av sig sin sko, över vilken vagnen välte så att ena glaset med mjölk föll i golvet och sprack. Måhända hade sonen sprungit med vagnen, men det brukar ju gå ganska bra ändå. I dag var emellertid olyckan framme och sonen fick inte köra vagnen mer.
Min son kände sig kränkt eftersom resursen, trodde att det var sonens egen sko och att han kört på den med flit. Sonen förstod inte logiken i påståendet. Han är ju stoltare än en tupp över att få servera sina skolkamrater på detta sätt. Han försökte springa ifrån bamba men blev fångad, blev då så arg att han nöp sin eftermiddagsresurs. Han vägrade lyssna och fortsatte att nypa. Slutligen sprang han ändå sin väg från skolan.
När sonen och jag kommit hem ringer resursen och berättar att han ska göra en tillbudsanmälan mot min son. "Jaha, det får ni väl göra men vad innebär en sådan?", är mitt svar. Då får jag förklarat att min son utgör en extra skaderisk för personalen. Det är viktigt att skola samt försäkringsbolag har dokumenterat dessa risker…
Min son är sju år. ”Pytteliten” dvs. mindre än de flesta 5-6 åringar. Han drar fortfarande storlekar för fyra - femåringar. Hans vikt ligger långt under gängse kurvor jämfört med barn i samma ålder. Jag säger inte att han inte ska anmälas för att ha skadat en vuxen man. Våld är och förblir fel men samtidigt undrar jag hur…
… kan det gång på gång bli så fel? Hur kan han, denna lilla sjuåring, varje dag bära det ansvar han får angående sin egen skolplikt. Personalen anser det vara kränkande att hålla fast honom så han inte rymmer. Jag anser att han inte ska kunna rymma. Inte ha rymma som ett alternativ till att stanna. Om han ändå väljer att sticka iväg och gör det, nästan varje dag är det något som inte stämmer.
Kränkande behandling? Jag tror att när barn själva kan välja att stanna eller inte… väljer de faktiskt att INTE stanna. Detta skapar ett ansvar, vilket ett så litet barn inte ska ha. Om han nu skulle bli påkörd av en bil eller utsatt, skadad eller kränkt av någon utanför skolan. Skulle det då vara hans ansvar, därför att han rymde? Vem bär ansvaret?
Jag har inte svaren på mina frågor men jag vet att ett barn med detta spektrum av funktionshinder inte ska eller kan ställas ansvariga för att de inte hanterar de situationer de utsätts för. De behöver vuxna som vägledare, som ramar, som fasta stabila förebilder.
Om ett barn hålls fast för att skyddas tror jag att det skapar en trygghet och befriar barnet från ansvar. När alternativen är direkt skadliga finns det inget som kan kallas kränkande i en handling full av omsorg. Vore det vid en motorväg skulle väl ingen låta barnet springa ut i trafiken för att inte kränka det?
Kvällen är sen och först nu har jag och min son kunnat prata igenom dagen. Han är fortfarande ledsen för att resursen trodde att han gjort sönder glaset med vilje, och att han inte får köra sin fina vagn…
Jag hade varit lika arg och ledsen även om jag är en vuxen kvinna!
Kvällen är sen och först nu har jag och min son kunnat prata igenom dagen. Han är fortfarande ledsen för att resursen trodde att han gjort sönder glaset med vilje, och att han inte får köra sin fina vagn…
Jag hade varit lika arg och ledsen även om jag är en vuxen kvinna!
